Historik

Institutets fasad 1940

Institutet grundades 1925 på initiativ av bl.a. kronprins Gustav Adolf, som var styrelsens förste ordförande. Syftet var främst att främja antikvetenskapen, men institutet skulle också "tjäna den humanistiska forskningens och konstens intressen". Verksamheten påbörjades 1926 av dess förste chef, Axel Boethius, i lokaler på via del Boschetto 68; samma år ordnades den första kursen i klassisk arkeologi. 1928 flyttade institutet till en större lägenhet i Palazzo Brancaccio. 1939 fick institutet en egen byggnad på via Omero, i utkanten av Villa Borghese. 


Stora utgrävningsprojekt har genomförts i institutets regi främst i det etruskiska kulturområdet, i trakten kring Viterbo i norra Lazio: San Giovenale 1956-65, Luni 1960-63, Selvasecca 1965-71, Acquarossa 1966-78.
1959 inrättades en kurs i konstvetenskap motsvarande den i klassisk arkeologi. År 1991 inrättades en tjänst som universitetslektor i konstvetenskap och vicedirektör.
Forskningsmöjligheterna vid institutet har förstärkts och breddats genom flera fonder knutna till institutet. Bland dessa märks särskilt Fondazione Famiglia Rausing.

 

Vetenskaplig personal 1926-

Föreståndare: Axel Boëthius (1926-35, 1952-53, 1955-57), Einar Gjerstad (1935-40), Erik Sjöqvist (1940-48), Arvid Andrén (1948-52, 1964-66), Olof Vessberg (1953-55), Erik Welin (1957-61), Bengt E. Thomasson (1961-64), Paul Åström (1967-69), Carl Eric Östenberg (1970-78), Carl Nylander (1979-97), Anne-Marie Leander Touati (1997-2001), Barbro Santillo Frizell (2001-2013), Kristian Göransson (2013-).
Bitr. föreståndare: Torgil Magnuson (1979-1992), Börje Magnusson (1992-2008), Sabrina Norlander Eliasson (2008-2013), Martin Olin (2013-2015), Lars Berggren (2015-2017), Mari H. Oen (2018-)
Forskarassistenter: Paavo Roos (1984-1987), Barbro Santillo Frizell (1988-1992), Lars Karlsson (1993-1999), Arja Karivieri (2000-2002), Allan Klynne (2003-2007), Simon Malmberg (2007-2011), Ingela Wiman (forskarlektor, 2012-2013), Henrik Boman (forskarlektor, 2014-2017), Fredrik Tobin Dodd (forskarlektor, 2017-)

 

Byggnaden

Arkitekt: Ivar Tengbom
Byggnadsledare: Oscar Sitte
Byggår: 1938-40, tillbyggnad (gästflygel/ foresteria) 1964
Inredning: Carl Malmsten (möbler), Elsa Gullberg och Märta Måås-Fjätterström (textil inredning)

builidng 80 years - 16 June 2020Byggnaden tillkom efter ett avtal mellan svenska och italienska staten 1937. Marken skänktes av italienska staten som i utbyte fick en tomt i Stockholm för att bygga ett motsvarande institut (Italienska Kulturinstitutet). Både den ursprungliga byggnaden och gästflygeln bekostades med medel från Knut och Alice Wallenbergs fond. Ambitionen var att ge ett exempel på modern svensk arkitektur och inredningskonst. Prins Eugen, ordförande i inredningskommitten, målade en version av Molnet för konferensrummet. Till gårdens prydnad skänkte Olga Milles 1956 Carl Milles skulptur Solglitter.
Tillbyggnaden av en gästflygel 1964 genomfördes av arkitektfirman Anders Tengbom. Vid en ombyggnad utförd av Bo Myrenberg 1987-88, inreddes bl.a. ett nytt seminarierum.
Om institutets byggnad och inredning finns att läsa boken L’Istituto Svedese di Studi Classici a Roma-The Swedish Institute of Classical Studies in Rome, utkommen 2010. 
Läs även artikel om institutets taktegel av Y. Backe Forsberg, C. Klynne, B. Tobiasson.


Byggnden fyllde 80 år den 16 juni 2020
Läs Yvonne Backe Forsbergs artikel "Svenska Institutet i Rom. 80 år på via Omero 14 1940–2020" (i Svenska Rominstitutet Vänners tidskrift Romhorisont 72/2020).